Sitter på en brygga och lyssnar på musik. Funderar. Sämsta dagen på länge säger ja då bara! Hur kan de va så dåligt och hur kan man må såhär? de va inte tänkt att de skulle bli såhär! De kan ja då lova. Att va ju på väg att bli bra igen. Känslorna far från å tillbaka. Ibland känns de som om att kommer bli okej, andra sekunden är de tvärtom. Varför hjälper ingen mig ifrån de här? Varför tror alla att de är okej när de inte är de. Hur svårt är de att se?
Just nu känns en som om ja bara skulle vilja hoppa ner i vattnet. Allt skulle väl bli bra då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar