Jag tittar mig runt. Finns tuentals olika vägar att gå. Men alla är igenbommade. Sätter mig ner, andas. Försöker behålla lugnet, men de går inte längre. Tårarna sprutar ut. Känner hur mörkret omsluter mig. Skuggorna som dyker upp en bit ifrån mig. Rösterna hörs allt mer nu. Jag är rädd. Vågar inte vända mig om, då kanske dom märker mig. Sitter så stilla jag bara kan, väntar på att allt ska bli okej igen. Men de vet jag själv, de kommer inte att bli bra igen. Kommer alltid att må såhär.
Hittade en gammal text jag skrivit. Känner precis såhär just nu oxå. Fett jobbig dag. Vet inte hur mycket längre jag orkar med detta. Är så less man bara kan bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar