I was shooting stars on a saturday night

Har allt för mycket och säga. Är faktiskt himla förbannad, ledsen, sur och bara allmänt less. Orkar inte med att ha det såhär, det är så jobbigt att bara måste tänka tanken. Att ingen bara kan förstå, tänka från min sida. Hur jag har det. Jag gör mina val, även om dem kanske inte alltid är de bästa valen. Men det är dom valen JAG väljer att göra. Och det har ingen annan med att göra då. Blir så less på alla som hela tiden överreagerar på allt jag gör. Orkar inte! Låt mig få ANDAS och snälla, låt mig få göra mina misstag och lära mig av dem. Sen hela denna utredning har börjat, så har alla lixom låst in mig i ett hörn och kommer bara på mer, mer och mer "fel" på mig. "Det där måste fixas", "Det där är ett stort problem", "Du gör bara fel hela tiden, gör såhär istället". Jag är 15år, fyller 16 om någon månad. Snälla kan alla bara låta mig vara. Men då är det ju också ett problem, att jag tror att jag är vuxnare än vad jag är osv osv... Blir bara så enormt less på allting. Inte nog med att man måste vakna varje morgon och gå till något man vet att man inte klarar av, så måste man sitta och lyssna på allt annat vid sidan om. Det blir för mycket, och det borde någon förstå. Man kan inte pusha på med allting på en och samma gång. Låt mig få smälta ena saken och sen kan man gå vidare. Åååååh, får bara så sinne, jävla cp!   Jag orkar inte.