Jag undrar dag in och dag ut hur det skulle vara om jag faktisk skrev det jag tyckte och tänkte. Hur folks reaktioner skulle vara. Jag har jättesvårt att skriva på min blogg. Jag skriver, suddar ut och skriver nytt. Något helt annorlunda än vad jag egentligen ville skriva. Jag kanske inte var helt ärlig i förra inlägget, jag skriver flera inlägg varje dag. Försöker få fram något, men jag vågar aldrig publicera. För då blir man kallad attention whore, för att man skriver det man tycker och tänker. I alla fall så är det oftast så, kanske inte alltid. Men nästan så. Det stör mig lite grann, visst endel som skriver söker mycket uppmärksamhet. Men oftast dömer man så långt i för väg. Man vet egentligen inte sanningen men läser och får höra endel och drar därför egna slutsatser. Jag tycker att man själv ska veta vad man dömer människor för, tänka efter lite själv om det verkligen är som man har hört och dragit slutsatser från. Jag blir lite irriterad bara. Jag vill kunna skriva på min blogg, inte för att andra ska läsa det, utan för att själv bara få skriva av mig. Jag kan ha sagt detta förr men säger det igen, jag använder min blogg som en form av en dagbok där jag kan skriva vad jag vill utan att bli dömd för det. Och det skulle jag gärna vilja fortsätta med.
Varje dag saknar jag dig. Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig. Varje dag river det i mig av saknad och jag tänker på dig hela tiden. Hur fan kunde du bara lämna mig här? Jag blir så ledsen över att du är borta. Jag blir så förbannad över att jag inte kramade dig oftare, över att jag inte berättade för dig oftare hur jävla bra du var. För det var du, du var så bra.
Jag vet inte hur många gånger jag har legat och skrikit av gråt, slagit i marken och bara velat sjunka igenom jorden för att jag inte kan förstå. Jag kommer aldrig förstå varför men jag älskar dig så fruktansvärt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar