Alla fantasier, alla drömmar. Jag måste sluta hoppas, det kommer inte att hända. Jag måste sluta gråta. Men att hela tiden bli påmind, lossas som om ingenting har hänt. Att jag inte bryr mig. Det tar i hjärtat, det gör ont i hjärtat. Alla dessa falska förhoppningar, jag tror på dom. Att dom är sanna, även om jag kanske innerst inne vet att det inte är så. Men jag hoppas. Jag är lättlurad, ja vet. Men för det behöver jag inga falska lekar. För det är vad jag har fått ta emot, lekar. Falska. Jag klarar det inte mycket längre. Jag vill bara en sak. Vara med dig.