Tiden med dig var värdefull

Jag har aldrig lixom fattat hur man börjar ett blogg inlägg. Ja menar man kan ju som inte lixom bara skriva "Tja hur mår du idag då?" eller "Vad gör du idag?". Allt jag börjar skriva låter bara så fjantigt. Som om jag är tre år och ska skriva i min dagbok. Ja men detta blev ju också en bra början, eller? Ska man bara börja skriva vad man vill med inlägget eller vad? Hel knäppt.

Jaja skit samma. Det är ganska många som klagat på vad jag skriver(bara bilder) och hur sällan jag skriver nu för tiden. Men sanningen är den att jag inte alls vet vad jag ska skriva eller hur jag ska formulera mig. Jag är lixom bara helt tom i kroppen. Inga känslor. Jag vet inte om jag är glad, ledsen, arg eller vad det är. Jag bara är här. Här för ingen anledning känns det som. Nu börjar jag komma in på frågorna jag funderat så länge på. Varför lever man? Vad är meningen med livet? Varför finns man? Jag vet att det inte finns några säkra svar på de. Men allt känns bara så bortkastat hela tiden. Varför ska man leva när allt ändå bara går åt fan? När allt man vill bara kastas bort framför ögonen på en. Jag är riktigt otroligt less på allt bara. Det lutar mer och mer åt att jag ska flytta till Luleå till hösten. Jag vill bara bort. Slippa allt bara. Så enkelt är det. Börja om på nytt!