År och dar sen man skrev! Har inte ens orkat titta på min blogg! Vet seriöst inte hur allt riktigt är just nu. Försöker hänga med. Men de känns som om allt händer i 348km/h. Hinner verkligen inte med. Tankarna snurrar runt, runt, runt. Varför kan jag inte springa snabbare än 5 km/h? Finns de någon som springer i samma takt som mig? Förr fanns det alltid någon att höra av sig till, vem pratar man med nu? Telefonen ligger helt död i sängen.
Vad är de som händer Igentligen? Jag kommer förstöra allt. Håller redan på de vet jag men jag orkar inte lyssna på alla jävla skämt längre. Väljer att göra såhär istället för att säga ifrån. Varför får inte jag göra som jag vill, göra mina egna val? Alla skrattar, säger usch. Vet att jag inte borde bry mig. Men de är förjävligt svårt när det är ens vänner. En kniv i hjärtat om och om igen. Så känns de. Ont gör de. Tårar hinner och ilskan, ångesten stiger. De får fan inte sluta såhär. Ingen tror mig, oss. Så varför ska man då visa? Allt jag vill är att ha är stöd! Benen värker, snart orkar jag inte stå upp längre. Vad gör man då? Vem ber man om hjälp? Dom som skrattat åt mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar