GOTT NYTT ÅR FINA

gott nytt år

Hemskt slut på året 2012, och hoppas innerligt att 2013 blir mycket bättre. Och vill även passa på att  önska er alla ett otroligt fint nyår och hoppas att fortsättningen blir bra. Själv så ska jag vara i Laisvallby med massa fina människor, massa raketer och få ett himla bra nyår. Jag hoppas att vi alla slipper massa drama ikväll och får pussa någon på 12-slaget. GOTT NYTT ÅR.


Hej och svejs, vi syns ikväll.

Fina ena

SWAG

                         

Blogg rape

Du är världens finaste människa, och du är inte ens min bästa vän. du är så mycket mer än så.
Älskar dig! :)

Pussss

Sista dagen i skolan. Andra lektionen. Är så sinnessjukt trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Om jag inte snarkade så när jag sov skulle jag lägga mig och sova här och nu. Inte nog med det så är jag hungrig som ett svin och slutar halv fyra idag :( Ingen glad Johanna idag inte. Buhu. Kan ingen komma å gå skola i stället för mig?! Snälla, jag betalar bra.

Kom hem från Piteå igår vid halv 12. Körde hela vägen från Piteå och det kändes som om det tog ungefär sju timmar. Tiden gick otroligt snabbt men milen försvann otroligt sakta. Spenderade upp kring 3 tusen tror jag, hehe. Aouch. Men det var det lätt värt! Anar att det var allt jag hade att säga.
Puss och kram och jobba hårt sista dagen för det ska jag göra.

Önskelista till jul - uppdaterar

1. Samsung Galaxy Note2 

https://shop.halebop.se/mobiler/Samsung/Galaxy-Note-II-Vit?gclid=CJSD_LP277MCFS56cAod1nMA-g

2. Kläder från Gina tricot

https://www.ginatricot.com/cse/checkout.ep

3. Humör byxor

http://www.ridestore.se/humor-santiago-byxa-go-grey-1

4. Jeffrey Campbell 

http://nelly.com/se/skor-kvinna/skor/festskor/jeffrey-campbell-905/lita-shoe-905001-14/ 

http://nelly.com/se/skor-kvinna/skor/festskor/jeffreycampbell-905/lita-shoe-905001-13/


                              

Det spårar nu

http://na.se/nyheter/laxa/1.1909703-pepparkaksgubbar-forbjuds-i-luciataget

Alltså om jag får fråga, men vart är verkligen Sverige på väg? Ska man inte ens få vara pepparkaksgubbe i lucia tåget längre. Såg en kille(från Afrika, som nu bor i Sverige) hade skrivit på facebook bland annat om detta. Att det var mer kränkande att ta bort det. Han skrev att man verkligen inte brydde sig om att det fanns pepparkaksgubbar i luciatåget. Att dom nu hade flyttat till Sverige och då måste man respektera våra traditioner eller hålla käft. Vilket jag tyckte var himla bra skrivet eftersom dom har faktiskt flyttat hit nu och då måste dom acceptera våra traditioner. Ska vi måste plocka bort våra traditioner för att det är några invandrare som flyttat till Sverige? Jag menar inget illa alls med detta, har ingenting emot invandrare men det börjar ju gå förlångt när man ska måste ta bort våra traditioner och anpassa sig till invandrarna när det i själv verket är tvärt om. Dom ska anpassa sig till oss, till vårt land.

‎"Av hänsyn till muslimer så ska vi inte ha julskinka på julbordet.
Av hänsyn till "mörkhyade" så tar vi bort pepparkakorna och brunkålen.
Av hänsyn till vänsterpolitiker tar vi bort rödkålen.
Av hänsyn till veganer så tar vi bort alla köttprodukter på julbordet.
Nu sitter jag här med en brysselkål... Nej vänta, den tar vi bort med så bryssarna inte blir förbannade med...

Så nu sitter jag här med nudlar och hoppas att asiaterna tycker det är ok med mitt julbord.
... Nej där rök det med.
Av hänsyn till judar och andra av annan tro så fick jag inte ens det...
Välkommen till Sveriges Julfirande 2012!

-Kopierad från facebook

2012-12-05 13.13

Hemma. Tredje dagen i rad nu. Och mår inte ett piss bättre. 

Allt känns bara som ett helt jävla helvete. 

Jag vet inte vilka som finns där längre. Känns som ingen.

Känns som om alla förändrats. Eller är det jag som har det? 

Jag vet ingenting längre.

Allt känns bara som ett helt jävla helvete.

Finns det ett bättre liv

Många tankar nu om skolan. Vad jag ska göra, eller hur jag ska klara mig.

Tankar bland annat om att hoppa av, byta program till nästa år, börja praktisera, gå hälften av tiden i skolan med bara grundämnena(svenska, engelska och matte) och resten av tiden praktik. Är helt förvirrad. Men en sak vet jag och det är att jag inte kan ha det som jag har det nu, det är för jobbigt. Och rest högen växer bara. Det som lockar mig mest är att hoppa av till jul, praktik resten av skolåret och börja om på transport nästa skolår. Jag tror verkligen att det blir bra. Det är någonting jag vill. Sen så tror jag aldrig att jag skulle klara av att bo ensam i arvidsjaur, så om det nu skulle bli såhär så skulle jag nog pendla varje dag. Men det gör faktiskt inte mig något. Skulle jag vilja stanna en natt hit och dit så skulle det ju inte göra något. Men jag tror det blir bra för mig att pendla genom att jag behöver hjälp i skolan från mamma och pappa. 

Ja som ni märker så snurrar det tusen tankar i huvudet men inget är bestämt och det kan säkert vara så att jag måste gå kvar här. Det vet man aldrig.

Fredag idag och sista lektionen. Tjugo minuter kvar sen är det helg. Ååh så skönt! Blir att chaffa ikväll och jobba imorgon. Klockan åtta startar bilen mot Tjärnberg och fixet inför julbordet börjar direkt vi kommer fram och sedan hem på natten någon gång. Så kommer nog mina lördagar se ut ett tag fram över. Men det är det nog värt gissar jag på. Får ju trots allt gratis julbord på kvällen och efterätt efter det. Mumma!

Jag ger aldrig upp det här

Snart bär det av till arvidsjaur.

Bara en lektion kvar nu och sedan får jag träffa fina Eric och fina Emil.

Det som är det jobbiga är bussresan fram och tillbaka bara. 

Och jag som brukade gilla att åka buss, fick alltid sova, slippa stressa osv..

Men nu, när man åkt buss ungefär en gång i veckan i ett år(har ju gått lite upp och ner på den siffran),

så är det inte alls lika roligt längre. Känn som om en resa tar ungefär 3 timmar och sen 3 timmar hem också.

Men ja det är ju värt det må ja då säga. 

Ett hopp om en dag då du och jag, vi får luta oss tillbaks till ett bättre liv

Ack så duktig jag varit dessa två dagar(Tisdag och onsdag). Pluggat stenhårt och gjort bort arbete efter arbete. Har bara ungefär hälften kvar och sen kommer det säkert hundra till jag ska göra :o Buhuu. Aja, bara bita och göra, right? Snart jul ju och då kan man vila. Asså helt ärligt hör ni hur jag låter?! Vart fan fick ja all energi ifrån nu då? Den som aldrig kommit förr. Hoppas den inte bara försvinner typ imorgon, hur gör ja då? Känner mig helt utmattad men har ändå energi i kroppen. Hur går det till?
Förlåt nu blev det ett sådant jätte intressant inlägg igen.. Huva så dålig jag är på blogga. Funderar på att sluta!

Singin: "don't worry about a thing, 'couse every little thing gonna be all right"

Jag kommer kriga tills jag dör

skola, å annan skit

Engelska. skola. skit liv. 

Är så otroligt skol less, så otroligt trött och bara allmänt less på allt. Jag vill åka bort, börja om på nytt. Glömma allt som varit och komma igen på nytt. Hoppa av ekonomi och börja något annat. Flytta bort. Bort från Arjeplog och alla människor som jag känner. Skulle vilja flytta till Göteborg bara för att slippa alla. Börja på ny kula. Trodde ju att det skulle vara som att börja om när man började gymnasiet, men jag antar att jag hade fel. det var inte alls så. Att börja gymnasiet gjorde bara allting svårare. Jag antar att jag skulle valt mitt andra val, att vänta ett år innan man började. Så man fick tid att tänka rejält. På vad man riktigt ville gå och vart man riktigt ville gå. Så man fick tid på sig att varva ner så man kunde börja det nya året lugn och sansad. För just nu känner jag mig stressad, uppriven och har bara panik över alla arbeten som ska lämnas in. Och snart är det jul. Wääääh. Jag vet inte vart jag ska börja, vad jag ska ta tag i först. Ska ju jobba fram till jul typ (helgerna), vi flyttar ut snart(allt måste städas och packas). När ska jag ha tid med att plugga? Jag klarar inte av att sitta en vecka inne och bara plugga. Nog jävligt med en kväll bara. Så alltså ska jag skita i fritiden och plugga tiden jag har över?! Det är inte så jag vill leva mitt liv. Jag vill ha fritid till att göra vad jag vill, när jag vill. Jag klarar inte av att vara så fast, så instängd. Jag får panik. och jag vill inte ha panik. Jag vill inte öka på den mer än vad den är. Sen som plus på allting så har man huvudvärk konstant . Kanske inte lika mycket varje dag men den finns där, precis som med ångesten. Den är alltid där, varje dag, varenda minut. Ibland ökar den och ibland minskar den. Men den finns alltid där. Och att måste koncentrera sig så otroligt mycket, när man redan har svårt med att koncentrera, med en sån otrolig huvudvärk. Det går inte. Hela kroppen blir till slut utmattad och man orkar inte med någonting alls. Så är det för mig. Varje dag. Konstant. Vilket gör att jag släpper allt jag håller på med och lämnar det där tills någon(mamma) ruskar tag i mig och tar tag i det själv. Jag vet att jag inte kan ha det såhär, men vad ska jag göra? När hjärnan är så slut att den inte ens orkar tänka ett ord. Hur ska jag då kunna göra mina skoluppgifter? Jag förstår verkligen inte varför det alltid blir såhär. Visst det med koncentrationen handlar ju om min diagnos. Men huvudvärken, kan det vara dom anti depressiva pillerna? Eller är det något helt annat? Och sömnen då? Den har aldrig varit bra. Hur fixar man det då? Alla dessa frågor som man aldrig får svar på. Dom snurrar runt och runt i huvudet på mig.

Kom bara ihåg, att det var du som gick

2012-11-22 10.56

Glasögonen på, nya linnet på och löshåret i. 

Hittills är detta en bra dag, bättre än dom andra i alla fall.

Puss

jag behöver sova ZzzZZzzZZ

Let us get wild

Jag håller på att göra en utvärdering av detta år, 

och det kan därför bli väldigt lite uppdateringar på bloggen. 

Så nu vet ni.

Ställ dig upp

Jag vill påminna alla om detta(vet att jag sagt detta förr men det behövs tydligen sägas igen) att det jag skriver på min blogg är inte för att allmänheten ska läsa, alltså att jag söker uppmärksamhet. Jag skriver på min blogg för att själv få ur mig något, jag kallar min blogg "en dagbok". Visst jag har valt att ha min "dagbok" öppet för allmänheten men det betyder dock inte att jag söker uppmärksamhet för det gör jag inte. Jag vill kunna skriva av mig, jag älskar att skriva, och finns det folk som tycker att jag bara söker uppmärksamhet så kan ni lämna mig ifred. Ni behöver inte läsa, finns ingen som tvingar er till det. Så tänk på det nästa gång ni uttrycker er så, jag har min blogg för min skull.

..

Jag vet inte vad jag har gjort. Varför gör jag såhär mot mig själv? Idiot är vad jag är. 

Är så himla förbannad på mig själv. Hur kunde jag? Jag lovade mig själv att aldrig mer hålla på med sånt, ett år senare gör jag det ändå. Visst jag mådde så otroligt dåligt att jag kände att jag inte hade något val, men ändå det är fegt. Och det är jag medveten om. Jag är feg. Jag vill inte och jag har ångest för det. Jag är rädd för vad andra ska säga, andra ska tycka. Hur går jag vidare nu då? Vad ska jag göra med mig själv? Vad ska jag säga om någon frågar? Jag skäms ju. Vem ska jag prata med när alla blir sur på mig för de? Eller endel inte bryr sig alls. Detta har nog varit värsta helgen på många år. Jag har gjort så många fel och så lite rätt. Hur kan jag ha kvar vänner när jag behandlar alla såhär? Usch så jag mår dåligt..

Keep you're head high and you're middle finger higher

Jag måste sluta hålla på såhär. Det går inte. Jag kan inte längre

Jag förtjänar ingenting, eller ja inget bra i alla fall.

Inspiration- flätor

Sometimes, a hug is all you need to feel better

"Be that strong girl that everyone knew would make it through the worst,

be that fearless girl,

 the one who would dare to do anything,

 be that independent girl who didn't need a man; be that girl who never backed down"

Mitt lov

Jag hade nog trots allt rätt om mina förhoppningar för lovet. Det blev ett riktigt bra lov. Umgicks med super fina, visade mig på några fester, åkte till Arvidsjaur, och bara mööös järnet. Helt underbart. visst nog finns det saker som skulle ha kunnat varit bättre men jag menar en vecka helt utan problem? Helt ärligt, det går inte. Tror jag då. 

Fredag- Lovet började och jag åkte till Arvidsjaur, umgicks med Emil och Linus.

Lördag- Åkte till arjeplog, va med Eric och Spölen och raggade.

Söndag- Raggade, såg tv, raggade lite till med bror och Eric.

Måndag- Piteå kring 06.50, satt och väntade på lasarettet i typ 3 timmar på att mötet skulle börja. Sprang iväg till stan efter mötet och hann med en hel del shopping( lite för mycket tror jag, kom hem och var 2000 kr fattigare). Fick även en suprise när jag kom hem, LATIFFA var hemma hos mig!!!! Gaaah va jag saknar den flickan.

Tisdag- Ragg som vanligt, minns inte mer vad jag gjorde..

Onsdag-Frank komme, Eric åkte hem, Evve jag och Latiffa klädde ut oss. Sen blev det väl för det mesta att ragga, skjutsade Evve till sune osv.

Torsdag- Jadu, va hände då?! Vi raggade ett tag, åt tårta hos Evve, skjutsade henne till Sune, Stannade där ett tag och såg tv, följde Frank så han kunde äta och sen blev det tv mys hemma innan han åkte hem.

Fredag- Arvidsjaur, firade Niklas med massa fina människor.

Lördag- Halloween, klädde ut oss, drog till Emelie och blev kvar där nästan hela kvällen. Drog förbi Svane en sväng och pratade med Emil, drog till Alexi en sväng och sedan blev det Sibylla och därefter till Svane igen. Lördagen var faktiskt tråkig om jag ska vara helt ärlig. Inte alls som jag förväntade mig att den skulle vara.

Söndag- Raggade med spölen, Ponne och ola och hade det riktigt trevligt, hihi. Drog till Spölen sådär på natten och kollade Hamilton 1.

Måndag-ledig

Tisdag- två lektioner sen bar det av till Piteå med mamma och Frank( bytte till Franks bil i Arvidsjaur). Gick på mötet för att göra testet om koncentration. Visade sig att jag hade stora problem med koncentrationen, Adhd men mer mot Add hållet. Känns skönt att veta att jag har en diagnos nu, istället för att inte veta riktigt säkert vad jag hade. Hann förbi en stund på stan och sedan bar det av mot min morbror för middag. Hemresan blev kring kvart i nio och tog cirka 2 timmar till Arvidsjaur, hann med att träffa Eric en stund och sedan hemresa till Arjeplog. Sovde väldigt gött i bilen och somnade 3 sekunder efter jag la mig i sängen. 

Onsdag- Idag, skola hela dagen. For och handlade massa ingredienser till bakningen. Lagade middag, skottade snö, och har även hunnit med lite plugg. Just nu ligger jag i soffan och gruvar mig för att kliva upp och börja med bakningen.

Så nu har ni fått en kort/lång sammanfattning av mitt lov. Och som ni ser så har nästan hela mitt lov bestått av att ragga. Fast ja, det är väl inte så ovanligt det egentligen. Men som jag skrev tidigare i inlägget så har det varit ett bra lov, tagit det lugnt och bara umgåtts med fina människor.

fake smiles, fake eyes, fake humans

Är förbannad dagar in och dagar ut. De kanske inte syns från utsidan men på insidan. Minsta lilla kan göra att jag bryter ihop. PMS? Jag vet inte vad som är med mig, har lust att slå något. Bara slå så hårt jag bara kan. Skita i konsekvenserna och bara göra. Så till min fråga, hur blir man av med all ilska?
 Hämnd?- nej det skulle inte fungera, det skulle bara såra mig ännu mer än nu. Ge någon annan uppdraget att hämnas?  - Nej, samma där. Det skulle bara såra mig mer i slutändan. Även om det lockar så är det aldrig bra att hämnas, det är jag medveten om. Men samtidigt så vill jag ge tillbaka på något sätt, för det du gjorde, det var inte okej. Och det borde du ha insett själv. Så tillbaka till frågan, hur blir man av med all ilska?
Börja boxas igen? För ja menar, jag har ju redan "psykisk hjälp" (som jag fick höra att jag behövde för någon dag sen). Men de hjälper inte mot min ilska. Verkligen inte.
Har ingen aning om vad jag ska göra, jag vill inte vara arg hela tiden.

Tror det passar med en lugn helg i helgen och det låter det ju som att de ska bli också! Jag och 3 fina människor drar nog upp till en stuga i närheten av Kittel fjäll och bara myser järnet. Mer toppen kan det inte bli! Låter iofs som om hela lovet kommer att bli bra. Umgås med fina i kommunen utmed Arjeplog. Gött!

Saker har förändrats sen vi satt där på gungan

When I was 5 years old, my mom always told me that happiness was the key to life.

 When I went to school, they asked me what I wanted to be when I grew up.

 I wrote down "Happy". They told me I didn't understand the assignment 

and I told them they didn't understand life.

Jag har inte förtjänat er, men jag är glad att jag har er.

Det värsta av allt är nog i slutändan att allt är mitt fel. Men har andra rätt att behandla mig illa för de? Jag är glad att jag har dom jag har, dom som alltid finns för mig, och som alltid hjälper mig. Jag är så glad att dom finns. Jag antar att jag fått svar på min fråga, det finns fler som står vid in sida och kämpar. Personer som orkar lyssna på min skit jag berättar om. Varje dag är det något nytt som hänt och varje dag finns det någon som orkar lyssna på mig. Vad skulle jag ha gjort utan er? Utan dom fina människorna som finns där varje dag. Jag måste säga att jag är lyckligt lottad, som har så bra vänner. 

Dålig dag, nu ger ja upp mitt.

Blir förbannad, sur, irriterad och bara allmänt less. Varför blir det alltid såhär? Varför ska det vara så svårt hela tiden? Jag ställer mig så många frågor, hela tiden. Jag har inte kommit över det. Det kommer jag nog aldrig att göra. Och det värsta måste nog vara allt skitsnack, jag ser det så väl framför mig. Hur ni sitter där och snackar om allt jag gjort fel. Glömmer att jag har gjort saker som är rätt också. Jag blir jätteförbannad, bara tanken av det irriterar mig. Har så lust att slå på någonting, slå tills knogarna går sönder. Så förbannad är jag just nu, skulle kunna bryta ihop i gråt vilken minut som helst. Hur fan har någon rätt att göra så? Säga så? Nej, det där var nog droppen. Nu förstår jag verkligen vad jag gjort. Jag valde mellan rätt och fel och jag valde rätt. 

Världens finaste människa, kom hem.

Om du bara visste, hur svårt det är utan dig. Att varje dag inte få sig ett gott skratt. Att varje dag kunna prata med den som förstod bäst. Att varje dag gå miste om dig. Jag saknar dig, något så förbanat och jag vet inte hur jag ska klara mig i 3 år till utan dig. Det skiljer 100 mil mellan oss, ett avstånd som är alldeles för långt. Jag vet att du alltid finns, över telefon, men det blir inte samma sak. Den dära kramen man alltid får, att du alltid får en på gott humör efteråt. Tänk på allt vi gått igenom, allt vi kämpat oss igenom. Vem kämpar nu vid min sida när du befinner dig 100 mil bort? Det finns så mycket inom mig som jag måste få ur mig, men som bara du skulle förstå. Och jag vill inte behöva ta allt på telefon, de bryts, man blir avbruten. Jag orkar inte utan dig, jag behöver dig. Jag behöver dig här, vid min sida. 

Snälla, kom hem.

I tried anyway, now it's up to you

The biggest fear I have is to be left alone. Stand alone and fight.

I need someone along to me. That is why it is like this, and I hate it.

I would be honest and tell it like it is. But I can't. I am a coward. I want to talk to you and explain how I feel. But it isn't so easy, I need you here then. And since you don't want to, I guess it will be like this forever then.

I. Can. Always. Make. You. Smile.

värdelös dag

Jag vet inte sist jag hade en sån här otroligt dålig dag, och jag hoppas verkligen att morgon dagen blir bättre.
Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Minut för minut

Har man tråkigt på lunchen så har man.

Fint blev det i alla fall, tack fina evve! 

Jag ber en bön för jag vill inte du ska dö

Pojken e på väg hem med en snålskjuts

med en vän, för han hade inte pengar till någon buss

kliver av (hemma) trots att kvällen e så ung

sätter nyckeln i hålet för att öppna en låst dörr

kliver in (känner) nu är stämningen så bull

tänkte däcka på soffan med han väljer å gå upp

men några steg upp för trappan så vänder han så fort

när han hör ett världskrig i föräldrarnas sovrum

lägger sig på soffan, kuddar mot öronen

trycker dom till det gör ont, men pojken han hör dom än

somnar nog tillslut, när han har tröttnat på att gråta

och det blir tyst sen när dom har tröttnat på att vråla

pojken tänker ”tänk om dom tycker nåt hemskt om honom”

eftersom dom inte ser att han sätts i kläm

tänker på deras fejkade leenden nästa morgon

han känner dom som om dom vore hans bästa vän

han sitter i soffan bredvid sin far

följer noggrant hur han zappar i jakt på en bra kanal

dom pratar inte så mycket, vilket dom båda märker

bara korta kommentarer om vad som händer på skärmen

och sen är det tyst.. tyst så där länge

tyst på det där sättet som man vet att alla känner

pappan stannar på en kanal

han bryter tystnaden med å säga ”det här det verkar bra”

bilderna på tv:n visar en gammal karl

när han diskuterar hur han har vart mot sina barn

replik efter replik, tystnaden är kvar

skådespelaren säger ”jag har inte varit en bra far”

*klick* tv:n åker av

pojken tittar på sin pappa och pappan tittar tillbaks

djupt in i ögonen där själen vittrar bort

”min son, jag och din mamma ska skilja oss”

skiljsmässan är i full gång

hans pappa letar en lägenhet som han kan flytta till

mamman är redan ute och ränner på stan

medan pojken sitter kvar för ingen har frågat honom vad han vill

han ringer upp sin pappa, inget svar

låter det gå en till signal, sen lägger på

han ringer upp sin mamma, hon har inte tid att prata just nu

hon och advokaten sitter i ett möte

han rymmer, han hoppar på sin cykel och drar

undrar om dom ens hade märkt om han flydde idag

han cyklar fort utan något mål

men snabbheten rättfärdigas av det han vill komma ifrån

sen plötsligt han stannar, släpper cykeln till backen

stannar precis vid berget, precis ute på kanten

pojken kastar stenar i vattnet, utan någon större anledning

förutom å bara få höra plasket

pojken kastar stenar i vattnet, utan någon större anledning

förutom å bara få höra plasket

pojken kastar stenar i vattnet, utan någon större anledning

förutom å bara få höra plasket

han kastar stenar i vattnet, utan någon större anledning

förutom å bara få höra plasket

alla vill förändra nåt..

rubriken vill inte vara med.

Emil och Linus var här igår, kan säga att det behövdes lite sällskap från Arvidsjaur för att tänka på annat. Tog länge innan jag somnade igår, la undan telefonen och bara låg.

Idag är det helg! Det är fredag.

Och Frank kommer hit.

Imorgon, Arvidsjaur med mercan och träffa lill Eric.

Det var ett svårt beslut att ta, genom att jag älskar killen så mycket.

 Men innerst inne så fungerade det inte. Och det har det inte gjort på ett bra tag nu.

Förlåt, jag är så ledsen att det blev såhär.