måndag 3 september 2012

miss u so damn

Högsta volym på och Tears don't fall i lurarna.
Hur kan man nånsin bli less den låten?
Det känns just nu lika jobbigt att skriva ett blogginlägg
 som det känns att göra slutuppgiften på samhällskunskapen. Och jag kan säga er att den är inte lätt den. 
Inte för mig i alla fall.



Saknar min underbara, fina syster. Utan henne är jag inte hel.
Det saknas delar i mig när hon är borta. De saknas henne.
Hon som alltid fanns där. Hon som vet nästan allt om mig.
Hon som inte brydde sig om hur mycket fel jag gjort
hon fanns alltid där för mig.

Hon som alltid kommenterar sminket,
 skrattar åt en när man sminkat sig konstigt.
Hon som alltid behövde låna pengar till bussen
på söndagar.



Det gör ont att hon har flyttat. Flyttat ifrån mig. 100 mil bort.
 Jag vet att hon fortfarande finns lika mycket för det. men det är fortfarande inte samma sak.
Jag vill ha henne här, med mig.

Inga kommentarer: