Dom kallar mig galen

Ni vet den här känslan man har när allt bara har blivit för mycket. Hur man blir sur och irriterad på allt och bara vill lägga sig ner i en säng och gråta. Och bara ligga där. Allt man vill är bara att skita i allt och slippa bry sig. Den känslan har jag nu. Så nära på att ge upp allting. Kasta det åt sidan och inte bry sig något mer. Slippa allt. Jag är trött, less och helt utan ork. Hur ska jag klara skolan överhuvudtaget?  Vart ska jag finna denna ork? Det har bara blivit för mycket nu. För mycket så jag ska orka.

Jag vill tillbaka till i somras när jag faktiskt mådde riktigt bra. Jag kunde vakna på morgonen och känna att jag var glad. Jag kunde skratta utan att lossas och jag var glad. Jag var lycklig. Det är inte många gånger det hänt under dessa sista år. 

Ställ dig upp som en sann soldat. Håll huvudet högt och ryggen rak

En ängel

Jag fick låna en ängel

som spred sitt ljus i mitt liv

i varje andetag

Du togs bort från mig

alldeles för tidigt

Jag fick låna en ängel

för en stund

Du gav mig allt

ett hjärta kan

du lever kvar i mig

så länge livet ger mig tid

Du är en ängel nu. Den finaste av dom alla.

Okey this whole not- being- friends- things is getting a whole lot easier every time I see you

Jag lovade mig själv att alltid vara stark och aldrig ge upp. Men just nu, i dessa tider, vet jag inte alls hur jag ska kunna gå vidare utan att ge upp. Har säkert sagt detta miljontals gånger, men om någon av er hade varit i min sits hade ni förstått känslan jag har. Känslan i bröstet som bryter en neråt och skriker åt en att man bara ska ge upp. Jag vet att jag är starkare än så, jag borde vara iaf. Men just nu känns allt bara så värdelöst. Så jobbigt. Allting händer på samma gång, allt ska göras samtidigt.

Skolan tar en stor del av min tid och min energi. Restuppgifterna ökar och bara allmänt vara i skolan när man inte trivs. Det går inte ihop. Jag vet att om jag hade gjort uppgifterna direkt så skulle det aldrig finns så många restuppgifter. Men vart får man all ork ifrån? Bara att gå till skolan på morgonen känns som att gå till ett helvete. Jag får inte den hjälpen jag behöver i skolan så varför ska jag försöka när det är så svårt? Jag behöver hjälpen. Jag är så förbannad på skolan. Dom visste redan i slutet av sommaren att jag behövde hjälp, men gör man något åt de? Nej, eller jo nu tar man tag i åtgärdsplanen. Bara 1 och en halv termin för sent. Hade jag fått den hjälp jag behövde ,så det gick bättre för mig, hade jag nog inte funderat på att byta gymnasium idag. Då hade jag nog gått kvar på ekonomi programmet. Men just nu klarar jag inte det. Det finns ingen ork kvar. När jag kollar på alla uppgifter jag har kvar att göra börjar jag må dåligt. Ärligt. Finns inte en chans att jag kommer att orka med detta. Och innan åtgärdsplanen är klar, vilket lär dröja ett bra tag, och lärarna har "lärt" sig hur dom ska hjälpa mig så har jag nog redan gått ut ettan. Så alltså har jag då gått 2 terminer och ingen hjälp fått. Är det så det ska vara?! Ska det verkligen ta så länge?! Jag anser då att om jag har svårigheter i skolan så ska jag ha möjlighet att få den hjälp jag behöver direkt jag börjar på skolan. Sen så blir jag så förbannad på alla som jobbar med denna åtgärdsplan. Var på möte med en av dem och då får jag höra att vi måste göra denna åtgärdsplan så fort som möjligt för sådant kan man inte vänta med. Vart har du varit hela förra terminen då?!
Less, förbannad och orklös. Hej då!



 

That's why I'm feeling how I'm feeling now, music's my escape but it's feeling even realer now

Be happy and smile - yeah right..

I left becuse you never asked me to stay

2013-01-13 ett datum man aldrig glömmer

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det är en tung period nu. Många tankar och funderingar som flödar i huvudet. Jag och mina vänner har diskuterat om, om, om igen och vi har i alla fall kommit fram till att Niklas ville de här. Han har det bra där han är nu med sin farfar. Men även om man vet om det så gör det ju ändå ont. Riktigt ont. Niklas finns i mitt huvud ständigt och det är svårt att tänka på något annat. Det är fortfarande svårt att veta att han är borta och inte kommer tillbaka, svårt att förstå. Ta in.
Men jag är otroligt glad att jag har så många runt omkring mig just nu. Det känns bra att veta att det finns någon vart man än vänder sig, som är villig att lyssna och prata. Och det känns bra att jag regelbundet har möten på PBU. Det är skönt att få en vuxens åsikt, tankar och hjälp.
Jag är så tom i huvudet, i kroppen. Det känns som chocken inte släppt ännu men jag antar att den gör det inom närmaste tiden. Det svåraste är nog ändå tiden som kommer nu tror ja. Jag menar, när chocken släppt för de flesta, begravningen kommer och när man riktigt inser att han är borta.

Sänder alla styrke kramar jag kan till Niklas familj och andra vänner. Tillsammans är vi starka och vi ska ta oss igenom detta. Ni är starka <3

alltid älskad, aldrig glömd

Jag vet  inte vart jag ska börja. Vad jag ska säga som inledningsord. Jag är helt förtvivlad. Du av alla människor. Du var den sista av alla jag trodde ville ta självmord. Du var alltid så glad, alltid ett stort leende på läpparna. Du kunde ha fått vilken tjej som helst när du väl slog på charmen. Du var en toppen kille, fanns alltid där till hands. Du hade så tokiga idéer, vart fick du allt ifrån? Jag kommer aldrig att glömma dina skratt gropar  jag var så avundsjuk på dig! Alla minnen som finns kvar så mycket man ångar. Saker man kunde ha gjort så mycket bättre. Jag kunde ha spenderat mer tid med dig på senaste, jag kunde ha gjort si och så.

Jag vet inte vad jag ska säga, hur jag ska förklara mig. Jag är så ledsen och så arg. Hur kunde du göra något sådant? Man har så många tankar och funderingar, frågor som man vill ha svar på men som alltid kommer att vara obesvarade. Varför gjorde du så? Jag har gråtit floder. Jag går igenom alla minnen, alla bilder man har av dig. Det är så svårt att förstå, så svårt att ta in i huvudet. Så vad händer nu då? Hur går man vidare nu?

Jag kommer minnas sista gången jag fick se dig. Hur du låg på båren så prydligt och fint.Från början såg det bara ut som om du låg och sov. Men desto närmare man kom, desto mer insåg man att du var död. Du bara låg där och allt man ville var att skaka i dig så att du skulle vakna. Jag ville inte tro att det var sant. Det kunde inte vara sant. Du skulle aldrig göra sådär. Inte du av alla människor. Jag ser bilder framför mig när du hänger där och jag vill bara bryta mig in i bilder och ta lös dig. Jag är så himla ledsen att jag inte gjorde mer. Du, du som var som en bror för mig. Jag har känt dig så länge som jag kan minnas även om vi inte var jättenära varandra så var vi ändå nära. Du visste saker om mig som många andra inte visste och tvärtom. Vem ska nu sprida glädje i våra liv när du är borta? Har inte lust att äta, har inte lust att sova, har inte lust att kliva upp ur soffan förrens du kommer tillbaka.

Jag har så dåligt samvete över nyårsafton, jag vet att jag inte borde ha det men de kommer att sitta kvar ett bra tag till. Jag minns hur du drog tag i mig direkt jag kom dit och du sa att du ville prata. Du var redan då väldigt full även om klockan ej var allt för mycket. Du pratade om att vi skulle flytta härifrån för att alla var så himla dumma med dig eller att vi skulle ta livet av oss. Jag ångrar så otroligt mycket att jag inte reagerade då. Men lixom man tänkte ju bara att det var fylle snack. Hade jag vetat de jag visste idag så skulle jag ha reagerat, jag hade gjort allt för att stoppa dig. Men precis som de vuxna säger Han hade bestämt sig och har man de så går det inte att stoppa honom. 

Skulle kunna skriva en hel roman men just nu så orkar jag faktiskt inte. Det gör allt för ont fortfarande.
Sov så gott nu käraste Niklas. Jag hoppas vi ses snart igen <3


                              

Take my hand and we'll run away

zig zag

Hann helt glömma bort utvärderingen som jag skulle göra. Men genom att jag hyr ut huset nu så har jag ej tillgång till alla bilder och kommer därför inte bli någon utvärdering inom närmsta tiden om jag ej inner hem och hämta bilderna. Vilket är tveksamt genom att jag slutar så pass sent varje dag( skit schema!!!!! ) så antingen dyker den upp senare någon gång(tveksamt, kommer glömma bort) eller så dyker den inte alls upp. Ni märker väl själva. Det var det jag ville säga. 

Hoppas ni haft en bra dag och får sova gott. 

Puss puss alla fina :)

Åååh vad jag saknar detta ställe! Vill tillbaka nuuu.

Nu ä he ja som styr hänna

You'r strong so shut up and enjoy life

YOLO

kärlek i första ögonkastet

  
Åååh blitt helt galen i galax mönster och militärmönster. Älskar alla kläder som finns med mönsterna på och vill bara åka bort någonstans så jag kan handla alla! Helt amazing hur fint det är! :)


 

Ett Flow

   
    

   


OBS! Jag vet att mittenbilden är helt cp, men den vill helt enkelt bara jävlas och inte vara på den platsen den ska så nu skiter jag i det. Det förstörde hela bilden och mitt braiga humör. Fy skäms. 

Ny design

Så där ja. Nu har jag suttit och mixtrat i flera timmar med designen. Var en viss bild som inte ville göra som jag ville men nu orkar jag inte fixa mer (blev så förbannad) så det får helt enkelt vara så. Det såg ju inte allt för dumt ut va? Har försökt plugga idag - vilket går lika bra som det alltid gör.
Gaah skolan börjar om två dagar. Vad ska jag ta mig till.. Inte en termin till. Jag vill verkligen inte, med hela mitt liv. Jag vill ut och resa. Se världen. Göra galna saker. Allt annat än att sitta och slösa tid i en skola. Ååh tror jag börjar få en sexton års kris.. Vill göra förändringar, byta stil, byta hårfärg, vill gå ner i vikt, sminka mig på annat sätt. Allt ska vara förändrat. I alla fall i mina tankar. Inser att jag inte kommer ändra ett piss. Eller okej där ljög jag nog, har ju faktiskt bytt hårfärg. Nog för att det var ett tag sen men ändå - den är bytt. Bara hälften kvar nu. Skit samma bara funderingar. Är nog för lat för att förändra mig eller så finns det inga pengar. Alltid något som ställer till.
Nu ska jag verkligen fortsätta med plugget så jag tar mig ut någon gång ikväll. Hej svejs!

BILDBOMB- nyår

Tompa som var så duktig och stod och lagade mat
en stor del av natten. Och måste säga att även om det
var väldigt salt så var det otroligt gott!!!

Toa bilder som vanligt..

Jag och finaste Latiffa redo för Laisvallby.

Jag och Tompa på toppen bra humör.

Avslutar med en bild av kvällen mest finklädda pojkar.
Otroligt fina!

Nyår. Riktigt trevligt var det med fina människor. Dock så missade typ alla 12 slaget, det fanns knappt några raketer, mina strumpbyxor gick sönder så alla såg min rumpa osv.. Men ändå oj så kul vi hade. Har dock ingen aning om när alla stack från stället, men vad gör det när man har så trevligt. En sak som är så synd är bara att jag är så himla dålig på att ta kort. Bilderna ovan är endast från i början av kvällen när vi kom dit 

och har ingen bild sen senare. Aja finns kvar bilder i minnet en bra bit framåt som tur är. 

Hoppas ni alla andra hade ett riktigt trevligt nyår :)