Dom kallar mig galen

Ni vet den här känslan man har när allt bara har blivit för mycket. Hur man blir sur och irriterad på allt och bara vill lägga sig ner i en säng och gråta. Och bara ligga där. Allt man vill är bara att skita i allt och slippa bry sig. Den känslan har jag nu. Så nära på att ge upp allting. Kasta det åt sidan och inte bry sig något mer. Slippa allt. Jag är trött, less och helt utan ork. Hur ska jag klara skolan överhuvudtaget?  Vart ska jag finna denna ork? Det har bara blivit för mycket nu. För mycket så jag ska orka.

Jag vill tillbaka till i somras när jag faktiskt mådde riktigt bra. Jag kunde vakna på morgonen och känna att jag var glad. Jag kunde skratta utan att lossas och jag var glad. Jag var lycklig. Det är inte många gånger det hänt under dessa sista år.