I slut ändan så blir allt samma ändå! Det spelar egentligen inte någon roll vad man säger eller vad man gör för ingenting hjälper. Jag trodde det skulle bli bättre nu, som det var innan. Men har nu insett att allt egentligen bara är ett spel. Ett spel som jag är trött på och inte vill vara en del av längre. Jag förstår att folk förändras och jag förstår att folk vill vidga sina vyer. Men att bete sig på ett dåligt sätt för att få göra de är något som jag inte tänker acceptera längre. Man kan säga mycket men man måste göra som man säger också. Hur knäppt skulle det inte bli om alla sa en sak men gjorde helt tvärt om. Det är som att jag ska ge ett råd till en kompis och sen så följer jag själv inte mitt egna råd. Det visar ju bara att jag egentligen inte bryr mig utan bara säger något som låter bra. Falskt. Det är vad det är.
Åsikter. Yttrandefrihetsgrundlagen. Något som jag kan bli otroligt less på. Jag vet att man ska få ha sina egna åsikter och säga vad man vill så länge man inte kränker någon. Men jag förstår inte varför inte folk kan anpassa sig till de då. Folk vet vad de innebär när man kränker någon så varför fortsätter man göra de även om man vet att det är fel? Är det för att verka cool eller något? Helt patetiskt enligt mig. Jag vet att jag inte är helt perfekt och har säkert kränkt någon i mitt liv. Men att sjunka till den gräns att man mobbar och stöter ut andra för att verka cool, då har man gått för långt. Alldeles för långt!
"I Sverige har du rätt att tycka och säga nästan vad du vill. Du har rätt att uttrycka dig i radio, i tv och på webben. I yttrandefrihetsgrundlagen står det om dessa rättigheter. Där står också vad du inte får göra, till exempel förtala eller kränka en annan person"
En annan sak som jag stör mig riktigt mycket på är folk som hela tiden håller på att skriva att man hatar särskrivning. T ex om man råkat sätta ihop ett ord som inte ska vara ihop eller skriva två ord när det ska vara ett egentligen. Jag förstår att det är jobbigt, i vissa lägen tycker jag också de. Men samtidigt så tänker jag(sen jag fick min diagnos och vet hur de känns) på dem som har en diagnos, t ex dyslexi, adhd, add. Att det inte alltid är så lätt. Man försöker sitt bästa, men man har svårigheter med tal och skrift. Och om man håller på att skriva att man hela tiden hatar särskrivning, så sjunker självförtroendet för de som faktiskt har svårigheter med detta. Jag tycker det är så fel, och jag tror säkert att människorna som skriver såhär inte menar något som helst illa men samtidigt så tar det väldigt illa på människorna som har dessa svårigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar