skulle egentligen blogga igår. Men jag orkade faktiskt inte. Började skriva men slutade på 2 meningar. Äsch bloggar nu ist. Igår, himla liv faktiskt. Vi va hemma hos mig en massa folk och kolla BB, lyssna på musik och faktiskt bara chillade. Rätt skön fredag. Har packat upp alla saker nu och börjat få en liten ordning nu. Blev en rätt stor rensning av alla mina kläder igår, och jag tror att mer än hälften försvann, fast det känns som om det fortfarande är lika mycket kvar..
Idag blir det att kolla på konfrimationen där min broooor (inte riktiga bror)och min kusin ska konfrimera sig. Och efter det drar jag, Evve och Tiffa till Arvidsjaur. Kung! hoppas bara på en riktigt rolig kväll med massvis med folk. Hemfärd imorgon och tror inte jag kommer hinna blogga något under tiden men ja, vi ser väl.
Det gör faktiskt ont. Att veta att det var du och jag för några dagar sedan och nu är vi ingenting. Jag trodde på oss, du och jag. Du fick mina vänner och mig att tro att du var förändrad, att du ville, att du kämpade. Och jag ska säga dig, det krävs rätt mycket för att få deras tillit och min. Men lika snabbt som du fått den kastade du bort den igen. Jag har så mycket att säga dig men jag vill egentligen inte titta på dig, bli påmind om allt vi hade, för då kommer tårarna. Du förstår ju verkligen inte. Jag trodde jag betydde mer än så för dig, faktiskt. Jag minns hur vi satt ihop, ingen ville släppa taget om varandra. Jag minns stunderna när jag låg hemma och tankarna på dig började komma, ljuset som tändes inom mig. Allt är borta nu. Du är borta.
Jag föll och du fångade mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar