tio månader

13/1. Ett datum vi alla minns. En dag vi aldrig släpper från tankarna. Det är nu tio långa månader sedan du försvann från vår verklighet, och nu mer bara finns med oss i våra tankar och hjärtan.
Denna helgen påminde extra mycket om dig. Platsen där vi alla var kvällen när du bestämde dig. Platsen du så gärna ville till men inte tog dig till. Platsen där alla du ringde till var. Det gör mig ont i hjärtat att tänka tillbaka på kvällen, kvällen den trettonde januari. Det gjorde mig ont i hjärtat att  besöka den platsen igen. Orden är fortfarande borta, svårt att sätta ihop meningar med det man vill säga. Det är fortfarande svårt att förstå, även om det har sjunkit in. Tanken att du inte ville vara kvar med oss här. Känslorna som svullar upp och tårarna som börjar rinna. Det gör mig alldeles för ont att prata eller skriva om. Jag ville egentligen bara säga att saknaden är stor efter dig Niklas, och jag hoppas du har det bra i nangijala.