Helt slut efter dagens idrottspass, men dock väldigt nöjd att jag pressade mig själv ut i det sista! Alla tre orienteringsbanor var nu bortgjorda och träningsverken har redan kommit. Måste bara påpeka att jag tror jag har en av de bättre idrottslärarna. Hon kom fram till mig efter jag lämnat in första banan och riktigt skröt om hur duktig hon tyckte jag hade varit (på första idrottslektionen). Hon peppade mig och gav förslag om hur vi skulle lägga upp resten av lektionerna, så att jag skulle fortsätta på samma spår. Och det inte skulle bli som det har blivit tidigare, att jag knappt fick godkänt.
När andra banan var inlämnad var jag verkligen dödstrött och tjugo minuter kvar tills vi skulle sluta. Jag var helt bestämd på att jag skulle göra den sista banan nästa gång, men efter hennes pepp tog jag sista banan och fortsatte. Jag var sist kvar av alla när jag kom tillbaka och där står hon och hejar på mig. Skriker att det bara är en liten bit kvar och att jag har varit jätteduktig.
Det är sådant som gör att man vill prestera och det är sådant pepp som gör att man tror på sig själv.
Från att ha varit den som varken motionerat eller tränat på flera år och hatat idrott, till den som verkligen tycker idrott är roligt och vill prestera. Allt tack vare en idrottslärare som vill ens bästa.
Har bara inte kunnat sluta le sen jag gick från Hälsans Hus.
Guldvärt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar