Eller samma sorts stol i alla rummen i hela lägenheten? Eller hela kylskåpet fullt av bara ägg? Det är helt enkelt varken speciellt funktionellt eller roligt när allting är likadant, tvärtom så är det skillnaderna och olikheterna som gör det hela intressant, spännande och inte minst omväxlande och ofta söker vi det annorlunda och unika eftersom det ger en extra krydda i tillvaron.
Trots detta finns det hos många en önskan att smälta in och att vara som alla andra. Ständiga ansträngingar för att inte sticka ut, eller i alla fall bara sticka ut lagom mycket, ungefär så mycket som alla andra sticker ut, eller ta för mycket plats eller dra för mycket uppmärksamhet till sig. På det hela taget verkar det som om de flesta människor medvetet och avsiktligt väljer att vara ännu en kniv i bestickslådan, ett trettonde glas på dussinet eller den understa tallriken i stapeln bara för att inte riskera att märkas för mycket. Livet har gjort dig till en Koenigsegg och du gör allt du kan för att likna en Volvo.
Medan människan oftast försöker kopiera och identiskt återskapa så strävar naturen och universum i alla avseenden efter att vara unik, det finns inte två exakt likadana grässtrån, sandkorn, träd eller snöflingor och inte heller två exakt likadana människor. Däremot är det många människor som gör vad de kan för att dölja det som gör dem unika istället för att vårda det , marknadsföra det och dra nytta av sina unika drag. Vi föds alla med lika värde men inte med samma förutsättningar. Med livet följer ansvaret att göra det bästa och mesta av det man har fått och inte att försöka efterlikna det som bästa vännen eller grannen fått.
Använder vi inte det som är unikt med oss själva så gömmer vi kanske våra bästa sidor, just den kombinationen som ingen annan har. Väljer du att gömma dina främsta gåvor och talanger utan att göra det mesta av dem så räkna inte med att livet ska ge dig mer, för du är ju uppenbarligen inte tacksam för det du redan har fått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar